French Neoclassical Painter, 1780-1867 was a French Neoclassical painter. Although he considered himself a painter of history in the tradition of Nicolas Poussin and Jacques-Louis David, by the end of his life it was Ingres' portraits, both painted and drawn, that were recognized as his greatest legacy. A man profoundly respectful of the past, he assumed the role of a guardian of academic orthodoxy against the ascendant Romantic style represented by his nemesis Eug??ne Delacroix. His exemplars, he once explained, were "the great masters which flourished in that century of glorious memory when Raphael set the eternal and incontestable bounds of the sublime in art ... I am thus a conservator of good doctrine, and not an innovator." Nevertheless, modern opinion has tended to regard Ingres and the other Neoclassicists of his era as embodying the Romantic spirit of his time, while his expressive distortions of form and space make him an important precursor of modern art..  Related Paintings of Jean-Auguste Dominique Ingres :. | Portrait of henli | Joan of Arc at the Coronation of Charles VII in Reims | Apotheosis of Homer | Joseph Antoine Moltedo | Portraiy of Biertan |
Related Artists:
Fernando Gallego
1466-1507 Spanish Fernando Gallego Galleries was a Spanish painter, his art is regarded as a gothic style. It is thought that he was born in Salamanca, Spain, an his first knowned works were in the cathedrals of Plasencia and Coria, in Caceres (Spain). His most famous knowned works are: The Retablo of San Ildefonso, in the Cathedral of Zamora The Sky of Salamanca, in the University of Salamanca. The retablo of Ciudad Rodrigo, now in the Tucson Museum, University of Arizona, USA. The Arcenillas panels, placed in Zamora. San Acacio and the 10,000 Martyrs, at the Meadows Museum. The last time that he was named in a document is in 1507, but we do not know the date of the death.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
George Hendrik Breitner
Dutch Painter, 1857-1923 Dutch painter and photographer. He trained as a painter and draughtsman at the academy in The Hague. Although the Dutch painter Charles Rochussen taught the students history and landscape painting, Breitner's interests did not lie in this area. In 1880 he worked for a year in the studio of Willem Maris after his academy training. Maris belonged to the Hague school of painters, who worked in the plein-air tradition of the French Barbizon school. Breitner painted outdoor life with them, although it was not the picturesqueness of the landscape or the Dutch skies that appealed to him. With Van Gogh he roamed the working-class districts of The Hague and through the dockyards of Rotterdam. Both artists recorded the vitality of city life in their sketchbooks. Breitner consciously chose these themes and motifs: he wanted to paint people going about their daily lives